Tomas Moberg |

Artiklar

Teknikblindhet

Det saknas mod att hantera det faktum att vi lever i ett teknikblint samhälle. Tecknen på “omedvetenhet” är flera: unisona hyllningar av digitalisering, en stor tilltro till tekniska lösningar på komplexa samhällsproblem och ett okritiskt anammande av både plattformskapitalism och övervakningskapitalism. Symptomen stavas informationsstress, social fragmentering, ett uppsving för konspirationsteorier och – inte minst – en ovilja att tackla bakomliggande orsaker.

Vi lever i ett samhälle vars politiska och ekonomiska elit knappast saknar intresse för ny teknik. Snarare är det precis tvärtom. Ny teknik och nya tekniska lösningar framställs ofta som universalmedel mot allehanda “problem”. Ny teknik hjälper oss att hantera allt från kärnkraftssäkerhet och sjukdomsdiagnoser till massbilismens miljökonsekvenser. Resonemanget är enkelt. Om nya tekniska system för reaktorsäkerhet införs, minskar vi risken för allvarliga olyckor. Om försäkringstagare genomgår (obligatoriska) DNA-tester, minskar vi samhällskostnaderna för sjukfrånvaro. Om förbränningsmotorer ersätts av elmotorer, eliminerar vi (nästan) bilismens klimatpåverkan. Det finns uppenbarligen något lockande i de enkla lösningarnas logik. Med ett nytt eller uppgraderat tekniskt system lägger vi grunden för ett säkrare, friskare och mer hållbart samhälle. En knapptryckning eller ett blodprov ger oss sedan de svar vi vill ha.

Vi invaggar oss emellertid i falsk trygghet, om vi tror att vi kan undvika livets svårigheter med hjälp av ny teknik. Att vara människa i ett smärt- och friktionsfritt samhälle ter sig varken hållbart eller meningsfullt.

En teknikpolitik som famnar i blindo är givetvis mer av ondo än godo. Vi har uppenbarligen inte förstått eller vågat erkänna att teknisk utveckling egentligen handlar mer om människors sociala och ekologiska livsvillkor än om ekonomisk tillväxt och global konkurrenskraft. Inte många vågar ifrågasätta de rådande premisserna för teknisk utveckling, inte många vill framstå som teknikmotståndare eller bakåtsträvare. Kärnkraftens och genteknikens motståndsröster tonar ut samtidigt som de teknikoptimistiska stämmorna ljuder allt starkare.

Vi har alltför länge lystrat till den nya teknikens locktoner och med tiden glömt bort att fråga oss om det fortfarande finns några alternativa vägar att följa. Hoppet finns fortfarande, men en stigfinnare kan omöjligen urskilja något i för högt tempo. Klokt beslutsfattande sker inte i miljöer av ständig uppkoppling.